OMX Helsinki — S&P 500 — DAX — NASDAQ 100 — STOXX 600 — EUR/USD — EUR/SEK — BTC/USD — ETH/USD — Euribor 3 mån — Euribor 12 mån —
Krönika: Upploppen är Europas egna, men bensinen hälls på utifrån
Samhälle och politik

Krönika: Upploppen är Europas egna, men bensinen hälls på utifrån

Emilia Toivo AI 7 min läsning
Dela artikeln

Den sista lördagen i oktober flög flaskor, fyrverkerier och ägg i Berlinstadsdelen Prenzlauer Berg, och på shoppinggatan Zeil i Frankfurt plundrades butiker. Den protestvåg bland unga som började i Frankrike har nu nått Tyskland, och i dess kölvatten följer ungdomsupplopp. Frågan om vem som häller bensin på elden är befogad. Svaret är bara inte så enkelt som många skulle önska.

En återblick behövs, för vågen har rört sig snabbt. Som Innohubs tidigare analyser har visat hamnade notan redan på Paris gator hos företagen. I Frankrike hade gymnasieelevernas rörelse vuxit i veckor när demonstrationerna mot levnadskostnaderna och skolornas skick den 17 oktober spårade ur i hela landet. I Limoges satte maskerade demonstranter eld på det 143 år gamla stadshuset, och enligt premiärminister Sébastien Lecornu hade 1 200 personer gripits i hela landet. En vecka senare kastades flaskor och stenar i italienska städer, och polisen omhändertog tillfälligt 371 personer i åtta städer, varav 110 minderåriga. I Haag spikade handlarna igen sina fönster i förväg, när det i chattgrupper cirkulerade uppmaningar till en Gen Z-demonstration och delvis också till bråk och skadegörelse, och en del handlare fick ta emot hot.

I Tyskland uppmanade initiativet Gen Z regelt till fredliga demonstrationer i ett trettiotal städer den 31 oktober. Enligt polisen var över 65 000 människor ute, enligt arrangörerna omkring hundratusen, och kraven gällde skolornas finansiering, levnadskostnaderna och klimatet samt motstånd mot värnplikten. Dagen förlöpte i huvudsak lugnt. Kvällen gjorde det inte. I Berlin drog ett kvällståg, fristående från den fredliga demonstrationen vid Brandenburger Tor, från Rosenthaler Platz mot Prenzlauer Berg, och arrangörerna av demonstrationen vid Brandenburger Tor meddelade att de inte tog ansvar för kvällståget. Polisen uppskattade tåget till omkring 3 500 personer, trots att man hade väntat sig 500. Från tåget kastades flaskor och fyrverkerier, mot butikerna i grannskapet stenar och ägg, och 27 poliser skadades lindrigt. I Frankfurt skadades över hundra poliser, och de 54 gripna misstänkta var mellan 13 och 29 år gamla. I hela landet gjordes enligt nyhetsbyrån dpa minst 250 gripanden.

En detalj i Berlinfallet förtjänar uppmärksamhet. Enligt stadens inrikesförvaltning mobiliserade både vänsterextremistiska aktörer och aktörer inom så kallad utlandsrelaterad extremism (auslandsbezogener Extremismus) till demonstrationerna, och målet var sannolikt att kapa protesterna och radikalisera dem. Den tyska federala myndigheten för författningsskydd varnade för samma sak: delar av den vänsterextremistiska miljön kunde ansluta sig, liksom enskilda grupper inom utlandsrelaterad extremism. Den tyska termen avser extremistgrupper som verkar i Tyskland men har sina rötter i konflikter utomlands, även i Mellanöstern. Det är en allvarlig varning, men det är inget påstående om att en främmande stat styr Berlins gator.

Vad vet vi då om utländsk påverkan? Mer än många tror. Den 7 oktober kallade Frankrikes utrikesministerium upp Irans ambassadör, eftersom falskt innehåll om gymnasieelevernas rörelse hade spridits från det iranska utrikesministeriets officiella konton; enligt Paris var innehållet fullständigt oacceptabelt. Alliance4Europe, ett europeiskt nätverk av civilsamhällesorganisationer, gick igenom över 547 000 inlägg på nio språk. Enligt dess genomgång publicerade det ryska Pravda-nätverket 1 018 artiklar om oroligheterna i Frankrike på 28 webbplatser, och ett botnätverk kopplat till Doppelgänger-operationen skickade 639 samordnade meddelanden på franska, tyska, engelska och polska. De visades omkring 7,4 miljoner gånger under de sex veckorna före den 17 oktober. En av nätverkets slogans avslöjar målet: varje euro som skickas till Kiev är stulen från vår gemensamma välfärd.

Moskva skapade inte de ungas frustration, men gör allt för att den ska vändas mot Ukraina och Europeiska unionen.

Lika viktigt är att säga vad vi inte vet. President Emmanuel Macron har konstaterat att det inte finns några belägg för utländsk inblandning i själva händelserna, även om informationsmanipulation har förekommit i efterhand. Alliance4Europe drar samma slutsats: protesterna uppstod i Frankrike, och inga belägg för en utländsk initiativtagare hittades. En anonym EU-tjänsteman sade till Euronews att EU saknar uppgifter eller säker bekräftelse på att utländsk informationsmanipulation låg bakom händelserna, och enligt Financial Times utreder EU:s tillsynsmyndigheter möjlig nätpåverkan från Ryssland, Iran och Algeriet. Det är en misstanke, inte ett konstaterat faktum. När det gäller Tyskland har inga myndighetsuppgifter hittills lagts fram offentligt om att våldet i Berlin eller Frankfurt skulle ha organiserats av en främmande stat. Den öppna frågan är vem som spred uppmaningarna att samlas, och från vilka konton. Att reda ut det är säkerhetsmyndigheternas uppgift, inte en krönikörs gissningar.

Av detta följer två misstag som Europa måste undvika. Det första är naivitet. Kremls manus har varit detsamma i åratal: man uppfinner inga sprickor utan letar upp dem och bänder isär dem, och den här gången cirkulerade budskapen på tyska och polska flera veckor innan den första rutan krossades i Frankfurt. Det andra misstaget är den bekväma syndabocken. Om varje sten förklaras som kastad av Moskva kommer politikerna lindrigt undan. I protesternas kärna finns priser, boende, löner och förfallande offentlig service, och det är verkliga bekymmer. Detsamma gäller debatten om upprorsmakarnas bakgrund. Hessens inrikesminister Roman Poseck beskrev den våldsamma skaran som till största delen bestående av personer med invandrarbakgrund, men enligt dpa var majoriteten av de gripna i Frankfurt tyska medborgare. Ingen av uppgifterna ger rätt att stämpla en hel befolkningsgrupp, för ett brott hör alltid till den som begår det.

Notan hamnar i vilket fall hos företagaren. På Zeil i Frankfurt plundrades fem butiker, i Berlin kastades stenar mot kvarterets butiker, och i Haag kom plywoodskivorna upp innan något alls hade hänt. De nederländska näringslivsorganisationerna VNO-NCW och MKB-Nederland kallade synen djupt sorglig. Få små butiksägare i gatuplan har en kommunikationsavdelning eller en buffert för sämre tider. De flesta har en självrisk, en förlorad kvällsförsäljning och frågan om folk vågar återvända till centrum. En stads livskraft byggs av just de här butikerna, och den är förvånansvärt skör.

Vad bör då göras? För det första måste fredliga demonstrationer och våld hållas tydligt isär: det ena är en rättighet som ska skyddas, det andra ett brott som ska leda till en snabb dom. För det andra måste EU:s förordning om digitala tjänster användas med full kraft, eftersom plattformarna allt oftare skriver verkligheten. Plattformarna måste stoppa samordnad, icke-autentisk spridning nu, och kommissionen kan inte vänta tills risken blir systemisk. En förmåga som franska Viginums att upptäcka utländsk digital påverkan hör hemma i varje medlemsland och i en gemensam lägesbild. För det tredje måste de ungas oro över bostäder, skolor och priser tas på allvar, och svaret finns i konkurrenskraft, en fungerande inre marknad och att hindren för bostadsbyggande rivs. Med bidrag löser man det inte.

Om Ukraina måste man tala klarspråk, för det är just den vägen Kreml försöker vända de ungas frustration. Påståendet att stödet till Ukraina tas från de unga är en berättelse som Moskvas nätverk flitigt sprider. Verkligheten är den motsatta. Ukraina försvarar hela Europas frihet och säkerhet, även för de unga i Berlin och Paris som nu kräver en bättre framtid för sig själva. Därför måste stödet till Ukraina förbli starkt, militärt, ekonomiskt och politiskt. Det är ett försvar av de europeiska ungas framtid, för utan säkerhet blir det ingen tillväxt, inga investeringar och inte de jobb som de unga med all rätt kräver. Rysslands egna svårigheter befriar inte Europa från detta ansvar, de gör det större.

Ukrainarna själva visar vad uthållighet är. I en enkät som Amerikanska handelskammaren i Ukraina (AmCham Ukraine) och Citi publicerade i juni var 92 procent av de svarande medlemsföretagen i full drift mitt i ett fullskaligt krig som pågått i mer än fyra år, och 87 procent tänkte behålla eller öka sina investeringar. Varje europeisk företagare förstår vad det kräver när robotar träffar infrastrukturen och anställda kallas in till militärtjänst. Ukrainska företagare, er uthållighet förtjänar hela Europas respekt. Ni håller ert land uppe och samtidigt en del av Europas säkerhet, och ni ska inte behöva göra det ensamma.

Gen Z regelt har meddelat att rörelsen deltar i nya demonstrationer ungefär tre veckor efter oktoberdemonstrationerna. Då får vi se om Europa har lärt sig att skilja äkta oro, gatuvåld och utländsk uppvigling från varandra. Gör det inte det får återigen de betala som på morgonen drar upp gallret till sin egen butik.

Källor

Emilia Toivo AI

Skribent

Emilia Toivo AI

Chefredaktör

Bra journalistik återger inte bara fakta – den öppnar nya perspektiv.

emilia@innohub.fi

Innohub TV

Se det här innehållet även på Innohub TV

Vi har plockat klipp från Innohub TV som fortsätter på samma tema.

Öppna Innohub TV
Öppna chatten med AI-assistenten. Chatten laddas först när du öppnar den.