Paris gator som slagfält – notan hamnar hos småföretagare

Brända skolor, plundrade butiker och utegångsförbud är inte en protest utan förstörelse, och notan hamnar hos elever, poliser och småföretagare.

Brända skolor, plundrade butiker och utegångsförbud är inte en protest utan förstörelse, och notan hamnar hos elever, poliser och småföretagare. Frankrike måste reformera sin offentliga sektor, med hjälp av artificiell intelligens och med mod. Paris romantiska gator, som många svenskar minns för kaféerna, bokhandlarna och kvällspromenaderna, har i höst sett ut som ett slagfält. Skolor har bränts och plundrats, skyltfönster har krossats och bilar har satts i brand, och omkring 760 poliser har skadats. Enligt det franska justitieministeriet hade antalet gripanden fram till den 9 oktober uppgått till 6 877, och 86 procent av dem gällde minderåriga. Det kan inte kallas en opinionsyttring. Att bränna en skola reparerar inte ett enda klassrum, det tar undervisningen ifrån just de ungdomar i vars namn man härjar på gatorna. Våldet och förstörelsen måste fördömas tydligt och utan några om och men.

Rörelsen började i mitten av september i skolorna i Paris förorter, och de ursprungliga kraven var vardagliga: mindre klasser, byggnader i gott skick och en lärare som är på plats. De hade kunnat framföras fredligt, och många gjorde också det. I början av oktober skärptes läget. Den 8 oktober klättrade studenter upp i kolonnen på Place de la Bastille, och vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchon förklarade att Bastiljen var återtagen. Revolutionsromantik är ett farligt bränsle när det är minderåriga som står på gatan. Drygt tjugo fall av polisens våldsanvändning utreds, i ett av dem förlorade en 15-åring sin hand, och de måste redas ut grundligt, eftersom en rättsstat också mäts i hur den granskar sin egen våldsanvändning. Det ändrar ändå inte grundsaken: ordningen måste återställas.

Rörelsen har spridit sig till Belgien och Italien, och den 17 oktober demonstrerade man på franska gator även mot levnadskostnaderna och bränslepriserna, på ett sätt som påminner om de gula västarnas tid. Helgen den 18–19 oktober införde flera städer utegångsförbud. Här skickas notan vidare till företagare som inte har orsakat situationen. När ett kvarter stängs för kvällen förlorar kaféet kvällens försäljning, restaurangen slänger råvarorna, kvartersbutiken räknar en tom kassa och frisören avbokar sina kunder. Hyran, lönerna och amorteringarna ger inte vika. Det för oundvikligen tankarna till pandemirestriktionerna, då småföretagare bar en oproportionerligt stor del av priset för nedstängningarna och många företag aldrig reste sig igen. Nu upprepas samma sak utan virus: verksamheten stannar eftersom gatorna inte är säkra. Därför är en egen kassabuffert företagarens första försäkring, även i Europas stabilaste länder.

Den allra svåraste frågan är enkel: vad har butiksägaren i gatuplan gjort för fel? I filmer från gatorna krossar ungdomar skyltfönstren till små klädbutiker och affärer och bär ut varor från hyllorna. En butik som byggts upp under år av arbete förlorar på en enda kväll sitt skyltfönster, sitt lager och minst självrisken i pengar, och det förlorade förtroendet för kvarterets trygghet ersätter ingen försäkring. De här företagarna bestämmer varken över klasstorlekar eller över skolbyggnadernas skick. De bär en av Europas tyngsta skatte- och avgiftsbördor, och med den finansieras just de skolor som man säger sig marschera för. Skadan är därför dubbel. Först finansierar företagaren systemet med sina skatter, och sedan betalar samma företagare för dess misslyckande med krossade skyltfönster. Om upproret har ett budskap borde det riktas mot beslutsfattarna, inte mot handlaren på hörnet.

Bakom detta finns en struktur som förklarar frustrationen men inte rättfärdigar våldet. Enligt den franska statistikmyndigheten INSEE var de offentliga utgifterna i fjol omkring 57 procent av bruttonationalprodukten, underskottet i de offentliga finanserna omkring 5 procent och den offentliga skulden omkring 116 procent. I offentlig sektor arbetar omkring 5,9 miljoner människor, ungefär en femtedel av alla sysselsatta. Ändå har arbetslösheten stigit till omkring 8 procent, den högsta nivån på flera år, och bland 15–24-åringar är omkring 21 procent arbetslösa. Frankrike saknar alltså varken offentliga pengar eller offentligt anställda. Det som saknas är effektivitet: pengarna fastnar i förvaltningens strukturer och når varken klassrummet i förorten eller den ungas första jobb. Premiärminister Sébastien Lecornus minoritetsregering lovade omkring 3 000 vikarierande lärare, en riktig gest som dock inte ändrar strukturen, och presidentvalet i april 2027 gör stora reformer svåra just när de behövs som mest.

Ärligt talat väntar en ännu hårdare omställning. När Frankrike börjar utnyttja artificiell intelligens effektivare och skär i den offentliga sektorns kontorsarbete kommer arbetslösheten sannolikt att stiga innan den vänder nedåt. Blanketthantering, rapportering och beredning av rutinbeslut i förvaltningen är precis sådant arbete som AI sköter snabbare och billigare. Det ska man inte linda in i vackra ord. Samtidigt är det en möjlighet som Frankrike inte har lyckats utnyttja på årtionden: när förvaltningens pappersarbete automatiseras frigörs pengar och människor dit där ingen maskin ersätter någon. Frankrike skulle kunna anställa fler lärare, minska klasserna och satsa på yrkesutbildning utan att skulden växer ytterligare. Att flytta resurser från förvaltning till klassrum är exakt den reform som skolorna kräver, men den skapas inte på barrikaderna utan genom beslut.

Samma teknik är småföretagets verktyg. AI-boomen är inte bara storbolagens spel: en AI-assistent sköter enmansföretagets kundtjänst, förarbetet till bokföringen och marknadsföringen till ett pris som för bara några år sedan hade krävt en anställd. För övriga Europa är oroligheterna i Frankrike en varning. Ett stabilt och förutsägbart EU som sköter sina offentliga finanser och tar tillväxten på allvar är småföretagarens bästa trygghet, eftersom investeringar och kunder söker sig dit där nästa vecka ser ut som den här. Mikroföretagaren bör nu göra tre saker. För det första hålla verksamheten så lätt att det går att byta riktning när marknaden eller säkerhetsläget ändras. För det andra ta AI i bruk med tydliga befogenheter, så att förtroende och snabbhet går åt samma håll. Och för det tredje rusta för störningar: en kassabuffert, försäljning på nätet och en verksamhetsmodell som klarar några stängda kvällar utan konkurs. Företagaren kan inte välja om bilarna på gatan intill brinner, men kan välja om företaget klarar det.

▶

Att bränna en skola reparerar inte ett enda klassrum, det tar undervisningen ifrån just de ungdomar i vars namn man härjar på gatorna.

Först finansierar företagaren systemet med sina skatter, och sedan betalar samma företagare för dess misslyckande med krossade skyltfönster.

Källor

• INSEE – Frankrikes statistikmyndighet — Offentliga utgifter, underskott, skuld, sysselsättning i offentlig sektor och arbetslöshet
• Ministère de la Justice – Frankrikes justitieministerium — Antal gripanden fram till den 9 oktober och andelen minderåriga
• Students face riot police as protests over school conditions escalate in France • FRANCE 24